Sellandafjallsbloggen
- om livet med Ceskyterrier
140128
Igår kväll gick vi och lade oss helt som vanligt. Det är lite Beppes godnattstund över det hela med två människor och sex hundar som ska komma till ro i sängen. Sängen var nybäddad sedan kvällen innan. Himla mysigt, men det var väldigt vad sköljmedlet i de nästan nytvättade lakanen luktade konstigt. Lyckan över att få gå och lägga sig grumlades av en misstanke som växte sig allt starkare. Någon hade kissat i sängen! Det finns fem misstänkta. Det är bara fem tikar som har tillgång till sovrummet dagtid. Någon av dem fick plötsligt för sig att man skulle revirmarkera i sängen. Det finns en del nackdelar med att ha många hundar. Tikarna ska snart löpa och då blir de mer benägna att markera revir. Med många hundar i flocken är inte rangordningen lika fast som den blir om man bara har ett fåtal hundar. Nu får grinden till sovrummet vara stängd på dagarna.
140120
Neeej! Jag vill inte gå ut. Det är helt säkert, jag behöver inte kissa nu. Vi kan väl mysa i korgen istället. Titta jag är jättesöt!
Men jo, man måste gå ut även om man är söt. När hon väl är ute, busar hon så mycket med de andra, att hon inte vill gå in igen.
140118
Små saker kan göra livet jobbigt ibland. Pyret har en nalle. Hon älskar verkligen sin nalle. Hon slänger sig över den i sängen, slickar den lite och somnar sedan sött med nalle i famnen. Nu var nalle borta. Vi letade överallt. I sängen, under sängen, under täcket, under kuddarna... Vi letade i gästrummet där matte, Pyret, Larka och nalle sov när husse var magsjuk. Ingen nalle. Vi letade på golvet och i köket, i badrummet och hallen. Vi kröp på alla fyra och letade efter nalle under soffan och skrivbordet, men ingen nalle. Nalle var spårlöst försvunnen.
Som en sista utväg sattes husse på att städa sin sida av sängen. Där på golvet mellan sängen och väggen samlar han sådant som han tror att en karl kan behöva. Där finns tumstockar, knivar, skruvar, tidningar, tomma colaburkar, strumpor med hål och strumpor utan hål, smutsiga och rena kläder och allt möjligt annat i bra ha väg.
Och minsann där under all bråte låg nalle. Lyckan var total!
140106
Idag blev det en tur till IKEA för att se om vi kunde hitta någon smart anslagstavla att skriva schema för pälsvård på. Vi hittade ingen vi tyckte om, men hundarna fick var sin korv med bröd och en promenad i stan.
140106
Birka slappar efter frukosten.
131016
I början på oktober åkte vi utan hundar till Skottland. Det är den första resan vi gjort tillsammans utan att det handlat om hundar. Micke fyllde 50 år och vi passade på att få uppleva de skotska högländerna. Det var en mäktig upplevelse.
Vi hade en bra hundvakt som hundarna känner väl. Hon bodde hemma hos oss under de dagarna vi var borta. Det gick kanske ingen större nöd på hundarna, men jag tycker ändå det är bedrövligt svårt att åka ifrån dem. Jag hade laddat med märgben, grisöron och diverse annat smått och gott. Mutor för att de inte fick följa med. Uj, vad jag saknade dem. Allt hade gått bra hemma, men hundarna var väldigt glada när vi kom hem. Nu hoppas jag det dröjer innan vi reser utan hund. I november ska vi till Norge och nästa sommar ska vi förhoppningsvis till Finland, men då är det tänkt att hundarna ska med.
130929
Nu är hösten här på allvar och det blir inte ens varmt på dagarna längre. Vi har en hundlucka bredvid bakre ytterdörren i huset, men den används sällan. Nu kände jag att det kunde vara bra för valparna att kunna gå ut och in. Jag flyttade undan kompostnäten som stod innanför luckan och såg sedan häpet på Teo, 10 veckor, som genast glatt sprang genom luckan som om han aldrig gjort annat i sitt liv. Även Telma förstod snabbt vitsen med luckan.
För de äldre valparna Ulrik och Smilla var det svårare, men med godis och lite hjälp går det någorlunda.
Teo kan!
Och Telma också efter lite träning.
130905
Tiden rusar iväg när man har en valpkull. Det var inte länge sedan de var små pyttar som bara åt och sov, åt och sov. Nu är det full fart! På bilderna är de drygt 7 veckor.
130815
Valparna har nu fått flytta ur valplådan.
Det är mysigt att ha en syster.
130810
Man tager vad man haver. Vi bor långt från havet och har ingen sjö där man får bada hundar i närheten. Årets varmaste dag fick hundarna simma i badkar. Det gick på det sora hela hyfsat, men Pelle tyckte det var avskyvärt, så han slipper i framtiden. Smilla och Idunn var de som uppskattade badet mest. De badade flera gånger.
130805
Grizla och Idunn inviger cykelvagnen.
130803
Det får bli tidiga promenader i sommarvärmen.
Det är full fart på Rut, Pyret och Gandhar.
Valparna kan nu se och höra och de kan gå på vingliga ben. Snart är friden i valplådan slut.
130722
Nu är Larkas valpar en vecka och jag börjar tro att de kanske kommer att överleva. Det har varit många källor till oro under veckan. Först var valpningen seg, en jättefin liten tikvalp var dödfödd, en tik tynade bort och dog när hon var två dagar. En av hanarna var skrikig och hade troligen ont i magen. Jag blev rädd att det var herpesvirus. I så fall brukar hela kullen dö inom tio dagar. I alla fall om man läser i böckerna.
Som om detta inte var illa nog fick Larka eklampsi (mjölkfeber, kalkbrist) tredje dygnet. Egentligen ska man åka till veterinären och ge kalk intravenöst, men eftersom ena hanvalpen var krasslig, ville jag inte åka. Jag lyckades få anfallet att gå tillbaka genom att ge kalk i brustabletter i yoghurt. Det blev inte mycket sömn de följande dygnen. Jag var livrädd att det skulle komma tillbaka. Går det för långt dör tiken.
Enligt Ultuna skulle jag fortsätta ge Larka extra kalk och dessutom stödmata valparna för att minska påfrestningen på tiken. Det är inte lätt att få valpar, som lärt sig suga på spene, att ta nappflaska. Det gick inte alls. Istället kom jag på att det fungerade hyfsat att använda en 1 ml-spruta och dutta tikmjölksersättning i mungipan på dem, när de hade spene i munnen och diade. Då fick de i alla fall i sig lite.
Nu har jag inte stödmatat valparna på två dagar. Både Larka och valparna verkar må bra. Faran är för att det skulle vara herpesvirus är väl inte helt och hållet över, men troligtvis var det något annat som gjorde att det krånglade så mycket i början.
Dödfödda valpar och valpar som dör tidigt är egentligen inte ovanligt, men vi har haft tur och har ytterst sällan varit med om det. Det är en stor sorg att hålla i en dödfödd valp, och inse att den inte fick något liv. Naturen är inte alltid rättvis.
En källa till glädje är den stora tiken, största valpen i kullen. Hon föddes först och var pigg och framåt med en gång. Det är sällan jag sett en nyfödd valp med så mycket pondus.
130516
Valparna är härliga!
130516
Det är roligt att ha besök. Ann-Catrin har varit här med Pejja och Nora i några dagar.
Pejja
130512
Första turen med husvagnen för i år blev en tur till Tånga Hed med bara en övernattning. Hundarna gillar verkligen husvagnen. Det är roligt.
130515
Så här i vårens geggamojjatider är jag glad att Ceskyn är grå. Som tur är blir de äldre hundarna inte lika skitiga. De har lite mer vett och går runt vattenpölarna. De härjar inte heller lika mycket i grushögarna.
130414
Bilder från senaste dagarna:
130408
Valparna har fått namn:
Sellandafjalls Silas
Sellandafjalls Smilla
Sellandafjalls Selma
Sellandafjalls Stina
Sellandafjalls Signe
130408
Livet i valplådan. S-kullen.
130404
Redan en vecka gamla. Alla växer som de ska och de är runda och nöjda.
Tikarna väger nu 380-390 g och Silas väger 220 g.
Idunn vill inte gärna lämna valparna än. Vi serverar maten i lådan.
130401
Nu är Idunns valpar fyra dagar. Det blev en liten hane och fyra tikar (plus en ynkligt liten dödfödd tik).
Lite jobbigt och oroligt är det att ha nyfödda valpar. De är så små och ömtåliga. Det är så lätt att något går fel. Den här gången hade Idunn feber mer än vad som är normalt efter en valpning. Dessutom fick hon mjölkstockning. Idag har febern gått ner och juvret är bättre. Jag tror faran är över för den här gången.
Den lille hanen vägde bara 125 g när han föddes och första dygnet gick han ner till 115 g. Det är inte helt ovanligt att de går ner första dygnet, men det är extra oroligt med en så liten valp. Han är pigg och äter ordentligt. Idag väger han 145 g.
Valplådan står bredvid min sida av sängen och jag kan vid behov rätta till valparna utan att kliva upp. Ibland händer det att någon valp inte hittar en spene. Då är det jämmer och elände och nästan panik. Inte heller är det roligt om man ligger längst ut i raden och inte riktigt känner sig omfamnad av mamma och syskonskaran så mycket som man skulle önska. Ibland kan man dessutom ha ätit så mycket så att man har magknip. Jag rycker in och försöker förstå vad som är fel och oftast går det att rätta till snabbt och enkelt. Många vakna stunder på natten blir det dock nu de första dygnen. Det är de små guldklimparna värda. Små ljuvliga underverk är de.
Liten ska bli stor...
130329
Pyret har en alldeles egen favoritplats. Det är ingen annan som kan hoppa upp på den stora buren i hallen.
130328
Bildbevis
Gandhar är en hund som tuggar mer än vi är vana vid, men Gandhar var inte hemma när någon tog sin an dessa halsband. Det visade sig vara Kyle som plötsligt fått pippi på att bita sönder halsband. Här har vi levt med Ceskyterrier i över trettio år utan att ha fått ett enda halsband söndertuggat. Nu har vi två importer på raken som biter i både det ena och det andra. Det är tur de växer upp.
Cesky är normalt inga destruktiva hundar ens som valpar, men det finns uppenbarligen undantag.
130327
Väntans tider
Vi väntar på valpar. Idunn väger nu 4 kg extra.
130317
Englandsresan blev inte som vi hade tänkt oss. Vi blev rejält sjuka i influensa och tillbringde den mesta tiden i sängen på hotellrummet. Vi hade inte tänkt åka till Crufts nästa år, men efter den här misslyckade resan får det nog bli en Cruftsresa nästa år trots allt.
Vi hann tack och lov se Cesky innan vi blev riktigt dåliga.
En av mina favoriter var juniortiken Janski Ultra Violet:
och hennes bror Janski Ceskasson Blue Moon:
Vi hoppas att framtiden kommer att erbjuda oss en hane som är nära släkt till dessa två hundar.
130307
Visserligen vill jag inte ha benet just nu, men sedan vill jag ha det, och ingen annan får ta det under tiden. Alltså sover jag med benet i munnen.
130210
Idag fick vi paket från Ryssland.
130209
En av Idunns favoritplatser
130102
Flisa sov alltid vid huvudändan på sängen mellan mig och Micke. Hon hade sin egen kudde. Bad man henne flytta på sig såg hon ut som om hon inte trodde sina öron. Tjatade man masade hon på sig två centimeter och sa sedan med hela sitt uttryck: Nu har jag flyttat på mig.
När Flisa inte fanns mer var hennes kudde tom i flera nätter. Nu har hennes dotter Grizla tagit kudden i besittning. Hon är nu den som är äldst i flocken och den som är högst i rang. Drottning har hon alltid varit, men det var inte förrän drottningmodern försvann som hon fick en drottnings alla privilegerier.
130201
Är det inte hundar och människor som är sjuka så är det fåren. Igår kväll avlivade vi vår älskade lilla bruna tacka. Då hade vi försökt rädda livet på henne i tre dygn. Sorgligt. Lamningstiden närmar sig och tackorna blir känsliga för både det ena och det andra.
Nu hoppas jag alla håller sig friska här på gården framöver.
Goda nyheter är att Idunn är parad två gånger med Basse. Vi väntar sålunda valpar i månadskiftet mars/april. Jag tror det kan bli riktigt bra hundar, även om det är stor risk för glada svansar. Idunn har än så länge varit vår bästa avelstik, men båda kullarna hon haft har varit med Pelle. Nu får vi se om hon ger lika bra valpar med Basse. Det är mycket spännande!
130124
Det här är valparnas vattenskål. Undras om de väntar på tandfén?
130117
Kjeska är mycket bättre. Hon äter fiskpinnar och köttfärs med god aptit. Små portioner av den vanliga maten går också ner, om än sakta. Hon är piggare och har varit med ute en del. Det känns som om faran är över. Förhoppningsvis kan det bli normal vardag här igen snart.
130114
Vi sörjer Flisa, men har samtidigt fullt upp med andra bekymmer. Kjeska åt en kardborre i fredags. Den irriterade så mycket i halsen att hon åt upp stoppningen i ett mjukisdjur i vild panik. Nu spyr hon flera gånger om dagen och ibland kommer det upp vaddtussar, ibland bara vätska. Vi ger henne saltbalans och näringsrika smakbitar av kyckling, köttfärs, blodpudding och kalvkorv. Mår man dåligt blir man kräsen. Mellan varven är hon pigg. Oroligt är det.
Vi slåss en sista strid med öronskabben hundarna fått. Kyle får antibiotika mot öroninflammation och Rut får kortizon mot svamp. Det är följdsjukdomar till skabben. Sista besöket visade två envetna skabb som fortfarande levde om än halvdöda. Det får bli en extra behandling för att göra definitivt slut på odjuren. De vuxna hundarna har klarat sig bättre. Det är tydligen vanligt.
Tvåbeningarna i familjen har åkt på magsjuka. Tur det inte smittar till hundar.
Lite mycket är det nu.
130108
Vi är mycket förtjusta i Rut.
121230
Jag var så nöjd med kvällens smörgåsar. Jag ställde glatt fram dem på bordet och hällde upp te i muggarna vid bänken. När jag vände mig om såg jag ett mörkgrått huvud sticka upp mellan stolen och bordet. Det är bara Pyret som klarar av den bedriften. Stolen vickar lite och de andra hundarna tycker det är otäckt. Pyret har lärt sig balansera så att stolen inte välter.
Smörgåsen såg inte lika fin ut längre. Det var tur jag hade både mer ägg och mer kaviar.
121223
Vi har fått så mycket snö att vi inte kan gå med hundarna i skogen. Idag åkte vi till grusgropen. Där var det delvis plogat.
 Koppel första biten. |
 Spring i benen. |
 Larka |
 Pyret och Gandhar |
 Idunn |
 Kyle |
 Rut |
 Pyret |
 Gandhar |
 Kyle vilar en stund i husses famn. |
121220
Jag har aldrig varit så mycket för julfirande. Det viktigaste har alltid varit att få vara hemma hos djuren. Att ge juläpple och knäckebröd till hästarna och fåren. Hönorna får bröd, rödbetssallad, vitkål och äpplen. Hundarna får köttbullar, korvbitar och extra goda tuggben.
Jag glömmer aldrig en jul när mina syskon kom upp från västkusten. Jag kommer inte ihåg vem som fick en Alladinask i julklapp, men någon fick det. Tillsammans gick vi ut och fodrade djuren. Det var kallt och hundarna fick stanna inne. När vi kom in hade Enya smällt i sig hela Alladinasken. Ja, inte själva asken, men all choklad. Hon var mycket rund om magen. Lite oroligt var det. Choklad är ju giftigt för hundar. Tack och lov är det mest ljus choklad i alladin. Mörk choklad är farligare. Senare på kvällen började Enya spy. Chokladspyor. Det luktade Alladin i hela huset. Efter den händelsen är vi mycket noga med att ställa undan även oöppnade chokladaskar.
121216
Utställning i Stockholm. Dagen kunde börjat bättre.
(Hästtransporten hade vi med oss för att kunna hämta foder till fåren och hästarna på hemvägen.)
Dagen slutade ändå bra. Luna blev BIR, champion och svensk vinnare 2012. Pyret och Basse blev svenska juniorvinnare 2012. Det blev dock en lååång dag trots att vi hade relativt nära hem.
Trevligt sällskap hade vi under dagen. Det är det som gör utställningarna roliga att åka på.
Lite bilder:
Pyret
Larka
Basse
Olga
Luna
121212
Idunn skall löpa när som helst. Vi har tänkt para henne med Basse (Kilbarchan's Ambassador). Det vore väldigt bra om hon inte löper än på några veckor. Det är stor risk annars att valpningen krockar med Crufts. Vi har redan köpt flygbiljetter och bokat hotell.
121212
Snö. Kramsnö. Då släpper jag ut tio Ceskyterrier. Några minuter senare släpper jag in tio snöbollar. Efter ytterligare några minuter ser det ut som om någon hällt ut en hink vatten på golvet i köket. I mitt nästa liv vill jag bo i ett hus med golvvärme.
Vi hann ploga och skotta nästan hela gårdsplanen innan det började snöa igen. Det var mycket spring i benen på Pyret och Gandhar.
121206
Micke jobbar inte bara med järnväg och bygge av ställverk. Så här på vintern blir det mycket snöröjning. Det innebär en hel del nattjobb. Enda fördelen med det borde vara att det blir mer plats i sängen de nätter han jobbar. Då är det ju bara jag och de sex hundarna i sängen. Paradoxalt nog får jag mindre plats i sängen när Mickes sida av sängen är tom. Alla hundarna knör som sjutton och ingen vill ligga på husses sida av sängen. Den är ju tom! Ve och fasa att få ligga i en tom säng. Häromnatten delade jag kudde med fyra Ceskyterrier. På husses kudde låg inte enda hund. Inte ens Flisas egen kudde i mitten dög. De andra två låg på mina ben, så de var inte långt borta de heller.
Valparna sover än så länge i sin hage i hundrummet. Gandhar och Peller sover i köket och hallen. Sover man inte i sängen kompenseras man med något gott vid läggdags, ett tuggben eller lite torkat kött.
121128
Kyle och Rut är som natt och dag. Kyle är tjuren Ferdinand och Rut är Duracellkaninen.
När man lyfter upp Kyle slappnar han av i hela kroppen och somnar inom några minuter. När man lyfter upp Rut vevar hon med benen och om man efter en lång stund tror att hon faktiskt har somnat, då ser man ändå två pepparkornsögon som klarvaket tittar under lugg.
Rut kan redan gå ned för trappan på baksidan. I alla fall ibland. Den är svår. Trappstegen är höga. Kyle får man knappt ut genom dörren. Han sitter nedanför matskålarna i hundrummet och säger att där upp är maten! Rut undersöker allt nytt med glad entusiasm. Kyle sätter sig och funderar.
De är härliga var och en på sitt sätt. Gullungarna!
121120
Kvällspromenad. Vi har ingen julbelysning på gården, men vi har blinkhalsband. Numera är det lätt att hitta halsband i olika färger, vilket är suveränt när man går med många hundar. Jag vet inte bara var hundarna är, utan även vem som är var.
121117
Vi går fortfarande på små moln efter förra helgens terrierutställning. Att komma 2:a på Terrierklubbens lista över Bästa Terrieruppfödare känns ofattbart stort. Vi som var överlyckliga över att komma på delad 14:e plats förra året. Då satte vi som mål att vi skulle komma bland de tio bästa i år. Till nästa år har vi bättrat på målet en smula. Nu vill vi komma bland de fem bästa. Det skulle vara väldigt roligt om det går vägen.
Kanske vågar vi oss också på att gå in med uppfödargrupp på någon SKK-utställning.
121116
Nu är det dags för Sellandafjallsbloggen att få sitt första inlägg. Jag kommer att skriva här när andan faller på och det finns tid att samla tankarna om livet med våra hundar.
De senaste minuterna har ljudet från hundrummet inte inneburit två sovande söta valpar som just somnat trötta, mätta och belåtna. Mätta är väl det enda de är... Ljudet från hundrummet innebär att jag snart kommer gå dit och städa upp massor med sönderrivna tidningar. Tidningar som skall vara fint utlagda kisstidningar i ena änden av valphagen. Hur förvandligen gick till från kisstidningar till monstertidningar vet jag inte. Tur vi har två puppelurar med licens att döda.